Kvarnar i Malung

Kvarnar i Malung

Jôga Olâ


Jôga Olâ hette egentligen Lias Olof Jonsson. Han föddes fjärde februari år 1835, och kom att bli en av de allra sista kvarnbergsgubbarna i dåtida Malungs socken. Jôga Olâ var på sin tid något av ett original. Det berättas att han i sin lilla stuga eldade under kalla vintrar med rå tall, eftersom han ofta var utan ved. Att elda med rå tall är inte så effektivt för att få upp värmen, dessutom var hans stuga så dragig att röken och värmen gick ut genom springorna i väggar och tak.


Jôga Olâ högg kvarnsten i kvarnberget i Gärdås. Där hade han även en stenkoja, både som smedja för att vässa verktyg, och som tillfällig bostad när han vistades i brottet. Ända in på 1900-talet högg han kvarnsten, och en av de allra sista kvarnstenarna som höggs i Malung, gjorde Jôga Olâ till Nykvarnen (se bilden till vänster)  mellan Idbäck och Jägra. Kvarnen har årtalet 1907 ovanför dörren.


Hallsjökvarn


Hallsjökvarn är en typisk kvarnmodell, så kallad skvaltkvarn,  som var mycket vanlig i skogsbygder som Malung i Dalarna. En skvaltkvarn är en variant av vattenkvarn som istället för att ligga vid en sjö återfinns vid bäckar och mindre vattendrag. I Malungs socken år 1664 fanns det 73 stycken skvaltkvarnar registrerade.


Hallsjökvarns ålder är något osäker. På en av dörrarna till kvarnen ska det finnas ett årtal inristat 1798. Så kvarnen är troligtvis från slutet av 1700-talet.


Det finns två kvarnrum i Hallsjökvarn, varav endast det norra har hjulstock och kvarnstenar kvar. Bredvid kvarnen har det funnits en såg, den revs på 1950-talet. Stugan intill kvarnen är en kvarnstuga eller mjölnarbostad. Här bodde mjölnaren när han malde säden åt bönderna.


På 1950-talet såldes Hallsjökvarn på auktion till direktör C O Eriksson i Malung, som sedan skänkte den till Malungs hembygdsförening mot att både kvarn och mjölnarbostad blev renoverade, vilket gjordes. Ännu en  renovering började 2006 och blev klar 2008 med nya tak på kvarn och mjölnarbostad och ny skorsten på mjölnarbostaden.


Den senaste renoveringen gjordes 2015 av bröderna John-Erik och Lars-Olov Johansson (Loktäpp-pôjkon), som lagade och reparerade mekanismen med skovelhjul och drivaxel under kvarnen, så det idag går att mala med de stora kvarnstenarna i kvarnen.  På den här platsen fanns ursprungligen fyra kvarnar. I dag återstår två, varav en numera fungerar. Kvarnområdet ägs av Mobyns byamän, men kvarnen tillhör Malungs hembygdsförening.

Bröderna Lars-Olov och John-Erik Johansson, "Loktäpp-pôjkon" vid Hallsjökvarn i Mobyn, Malung.

Kvarnarna mellan Idbäck och Jägra  -  Skvaltkvarnar


Vid Örarbäcken, mellan Idbäck och Jägra i Malung, återfinns fyra kvarnar. Det går att läsa på en skylt vid kvarnen Nykvar om kvarnområdet och vad kvarnarna heter:


"Här ligger fyra skvaltkvarnar vid Örarbäcken. Kvarnarnas namn uppifrån räknat: Guckukvarn, Rödkvarn, eller Bondlasskvarn, Gammelkvarn eller Här Lass-kvarn och längst ned Nykvarn som eldhärjades vid sekelskiftet med återuppbyggdes. Dessförinnan hade den hetet Lias-kvarn. Vid Nykvarn, som är fint restaurerad, finns en kvarnstuga och en torkplåt för  säden. Ävev vid Gammelkvarn finns en kvarnstuga. Dessa stugor var avsedda för mjölnaren att äta och vila i och var försedd med öppen spis och en brisk att vila på men den kluven kvarnsten till huvudgärd.

 


Skvaltkvarnarna omgärdades fordomsdags med mycken mystik. Kvarnarnas entoniga malande ljud, kvarnbäckens brus, skogens sus kring kvarnplatsen och den mörka höstnatten var ypperlig miljö för allehanda mystiska väsen, onda såväl som goda. Historierna är många om hur mjölnarnen blivit väckt  när han slumrat till av någon vacker kvinnogestalt som hasgitgt försvann eller av någon obehaglig potentat som när han smet ut genom dörren visade sig ha en svans.


Örartjärn  drygt två kilometer söder ut var vattenreservoar för kvarnarna med en dammbygganad där vattenflödet i Örarbäcken då kunde regleras. Var tjärnen fylld med vatten  kunde man mala omkring tre veckor på detta vatten. Örartjärn har i gången tid varit ett gott fiskevatten liksom bäcken. Här har Jägra- och Idbäcksbor ofta vandrat med metspöt och återvänt hem på nattkröken med väskan fylld med abborre och bäcköring. I dag är dock fisket, som så ofta, sämre men än finns säkert någon abborre att dra".


Se nedan övriga  skvaltkvarnar från Idbäck-Jägra. Klicka på bilderna för att få dem större.